Den svarta katten

Det var en gång för länge länge sedan i ett land långt långt bort en kungafamilj. Det var inte vilken kungafamilj som helst, det var den rikaste och den finaste kungafamilj som någonsin funnits. Kungafamiljen hade också det finaste slott man kunde hitta. Kungen och drottningen hade bara en son, prinsen Charles. Honom älskade dom till tusen. Charles var fortförande bara ett barn men gillade att vara på fester, därför hade han sett fram emot den här dagen hela året. Det var nämligen byns 500 års dag och den skulle firas med en stor fest som alla i byn var bjudna på. Det skulle finnas god mat och roliga lekar, men det bästa var att Charles skulle göra allt med sina bästa vänner.

Det blev den bästa festen Charles någonsin varit på, men ju senare det blev, desto tröttare blev kungen och drottningen, så dom gick hem lite tidigare från festen. När sedan Charles skulle gå hem så fick han syn på en svart katt, inte så ovanligt för byn hade många katter som strosa runt i byn, men det var något speciellt med den här katten. Man kunde se i kattens ögon att den var magisk. Dom lös som månskenet ett stjärnklar natt. Han gick tillbaka och berättade för sina vänner vad han hade sätt, men det var ingen av dom som brydde sig om någon katt en fest kväll. När Charles sedan gick hem letade han efter katten men hittade den inte.

Den natten kunde Charles inte sova, han låga bara i sängen och tänkte på katten. Var den verkligen magisk? Ville den mig något?

När dagen till slut kommit bestämde sig Charles att gå ut på upptäcktsfärd för att leta efter katten, han skulle få reda på om den var magisk eller inte.

Efter en stund vandring i byn hade Charles kommit fram till en skog, en stor mörk skog. Han hade inte sätt den skogen förut, men bestämde sig ändå att gå in i skogen.

Det var ett misstag. Det visade sig att skogen inte var som en vanlig skog, den kändes magisk på något sätt, kanske var det den förbjudna skogen som hans föräldrar alltid pratade om var så farlig. Nu var det försent att tänka på det. Han greps tag av stora träd och kunde inte röra en fena, men det var då han såg det. Den svarta katten kom fram till trädet, det såg ut som om det skrattade åt honom.

Det tog flera timmar för Charles att komma loss, men under den tiden hade katten försvunnit. Charles hade lärt sig en läxa, att aldrig gå in i den förbjudna skogen, men hans hopp om katten var ännu inte slut. Han skulle få reda på om den var magisk till varje pris, det var en speciell känsla som katten gav Charles.

Ännu en natt passerade utan nästan något sömn.

Den här gången var det bara en slump, Charles hade tur. Han fick se katten inne i sitt rum, mitt i natten. Det såg ut som om den ville honom något, så Charles följde med katten genom det hela mörka slottet. Till slut hade dom kommit till en hemlig gång. Charles visste inte om att det fanns en hemlig gång i huset, men nu var Charles säker på att katten var magisk. Den hemliga gången hade tagit dom till ett paradis. Det var så vackert, blommor och fina träd över allt, Stränder så långt ögat når, men framför allt, gräset var det grönaste gräset Charles någonsin sätt.

Charles kunde inte avgöra hur stort det var, men han var säker på att det var större än byn han bodde i. Nu kunde Charles känna sig som en riktig prins där i paradiset.

Efter en stund började Charles tänka, han kunde inte leva här hela sitt liv, han skulle inte kunna träffa sin familj mer. Han fick panik när han märkte att den hemliga gången försvunnit. Han var fast där med en katt som gjorde honom sällskap. Vad Charles inte visste var att katten kunde tala, men endast på den här platsen. Det skulle han få reda på så snart han frågade katten något.

Charles satte sig hopplöst ner bredvid katten utan att den rörde sig det minsta och sa för sig själv:

• Vad tänkte jag på? Varför följde jag med katten hit?

Det var då katten började tala. Charles blev först rädd, men förstod snabbt att det inte var så konstigt eftersom katten var magisk. Det blev tyst, Charles visste inte vad han skulle säga men fick tillslut fram:

• Varför har du tagit hit mig?
• Jag vill att du ska göra mig en tjänst så jag kan återvända till mitt vanliga jag, en människa  Svarade katten.

Katten sa att Charles skulle gå upp på berget man kunde se långt bort. Där skulle han ta med sig den förtrollade stenen som fanns där. Stenen kunde göra katten till en människa. I utbyte skulle Charles få tre stycken önskningar. Med en av dom önskningarna skulle Charles kunna önska sig hem igen.

Det lurade många faror på vägen till berget, bland annat magiska träd som fanns i den förtrollade skogen hemma där Charles bodde, men resan började med att Charles stötte på en sjö. Sjön verkade helt normal så Charles satte sig på huk för att dricka av vattnet, han hade blivit törstig av allt gående. När han hade satt på huk såg han små varelser komma fram till han, dom var inte mer än 30 stycken men ungefär lika stor som Charles tumme. Dom kunde också tala. Efter en stunds prat hade Charles berättat för dom små varelserna att han var på väg till berget för att ta med den förtrollade stenen, och dom små varelserna ville gärna hjälpa till. Resan till berget fortsatte och till slut kom dom fram till en dunge. Charles var säker på att det fanns förtrollade träd där som i den förtrollade skogen hemma i byn där Charles bodde. Dom gjorde upp en plan hur dom skulle ta sig förbi dungen och det funkade. Först sprang dom små varelserna förbi, eftersom dom var så små kunde träden inte ta dom och träden blev förvirrade. Då kunde Charles lätt ta sig igenom dungen.

Nu stod Charles och dom små varelserna vid bergets sida och beundrade hur stort det var. Den förtrollade stenen var högst upp på berget, men det var inget svårklättrat berg. Det tog bara några timmar att klättra upp till toppen och där låg den, den förtrollade stenen. Nu skulle allt bli som vanligt igen. Charles tog med stenen hela vägen tillbaka till katten och dom små varelserna gick tillbaka dit dom kom ifrån.

Katten, som fortfarande inte rört sig, gav Charles tre önskningar när han gav katten den förtrollade stenen. Nu var Charles tvungen att tänka på vad han skulle önska sig. Han var säker på att den sista önskningen skulle vara att ta honom hem igen och efter han hade tänkt en stund kom han på vad han skulle önska sig mer.

Först önskade han sig allt guld och silver som fanns i hela världen, och så blev det. Hans andra önskning var att katten, som nu var en människa, skulle bli vänner. Dom blev inte bara det, dom blev bästa vänner med varandra. Den sista önskningen behövde inte ens Charles säga. Nu var Charles hemma i trygga händer, och han fick en ny vän. Nu levde dom lyckliga i alla sina dagar.