Romeros resa

Romeros resa

Det var en gång ett litet folk som kallades Rekya. De var en gång härskare över ett kungarike. Men en dag kom de stora jättarna in till riket och erövrade den. Efter den dagen minns ingen längre riket som ett skinande rike utan som ett dystert grått kungadöme där ingen glädje lever kvar. Men Rekya hade lyckats komma undan jättarna med hjälp av deras tunnel de byggt för länge sedan i vinkällaren i stadens utkant. Efter de kommit utanför rikets portar och letat sig in i skogen där de byggt upp en ny stad. I en del i skogen fanns en dal där vissa av Rekya hade uppgifter som att hämta mat fiska eller hålla utkik och det var det Romero gjorde den dagen när hans uppdrag började.

I dalen hade Romero precis utfört sin uppgift som den utforskande i dalen. Han packade ihop sin kikare som han hade för att se om något hände. Han hade också ett gevär som alla måste ha för att kunna skydda sig ifall de blir överfallna. Den här dagen hade Romero hittat lite kopparstenar och så hade han fällt sin första lo. När han var liten tänkte han ofta på när han skulle få fälla sitt första vilddjur och nu hade dagen äntligen kommit. Han började gå mot stadens marknad för att sälja lodjurets päls. Det var normalt att folk sålde såna saker på marknaden för att få pengar till att betala in skatten. När han hade gått ett tag så såg han ett stort mörkt åskmoln slingra sig in mot staden.

Han undrade vad det var för något och började rusa in mot staden. Efter några minuter kom han in till staden. Där märkte han att alla sprang runt förskräckta. Romero ropade på en av männen fortfarande var lugn vad det var som stod på. Han svarade att det hade kommit jättar in till staden och gått rakt mot deras kyrka och tagit deras fredssymbol som visar att de inte vill någon illa. Alla folkslag som fortfarande var på den goda sidan hade sådana i sin kyrka för att dom ska kunna lita på varandra. Romero tänkte en stund och sade sedan att de var tvungna att ta tillbaka symbolen som föreställde ett kors.

Därefter tog Romero ett stort kliv upp på en scen mitt i staden och ropade till folket att vara lugna sig.

Han drog efter andan och sade att måste samla ihop en armé och kunde ta tillbaka korset. Folket började prata med varandra och tillslut var det bara en som kom upp till Romero och det var den lugna mannen han träffat när han kom in till staden. De log mot varandra sedan började de packa ihop sina saker de behövde ha med sig på sin färd.

Det var ungefär 10 dagsmarsher till deras gamla rike men jättarna hade spioner på många ställen av vägen de skulle ta.

Nästa dag lämna de staden och började gå mot deras gamla hem. De började med att gå genom skogen till ena änden där de träffade en underlig man. Först trodde de att det var en av fiendens spioner men sedan såg de att det var en vanlig man som hade slått läger.

Romero och hans vän frågade mannen varför han var där. Han svarade att han var på flykt från 3 jättar som hade sett honom när han var på väg hem från ett möte. Romero sade att han kunde följa honom på deras färd mot det gamla kungariket. Mannen sa att han inte hade tid men ångrade sig sedan och följde de på deras väg mot kungariket.

Nu var de tvungna att hitta någon plats där de kunde övernatta. Mannen de hittat sa att han visste en plats ungefär en halvtimme från de stället de hittat honom. De började gå mot platsen och det visade sig att det var en riktigt bra plats där de kunde sova. Det fanns också en flod där de kunde fylla på sina vattenbägare. De sov inuti en grotta som var hård men bättre än att sova ute i regnet.

Nästa dag fortsatte de mot riket. De kom fram till en bergsvägg som de inte kunde komma över. Då kom Romeros vän från staden på att de hade med sig en del snören som de kunde använda för att kasta omkring en stor stenbit som hade lossnat från berget. Först var det Romero som kastade men missade med tre meter. Sedan var det mannen från skogens tur att kasta men missade också. Sist var det Romeros väns tur och han träffade stenen. Sedan kunde alla tre klättra upp utan besvär.

När de kommit upp kunde de se Kungarikets gränser och det var ungefär tre timmars färd tills de kom till portarna vid palatset.

Tillslut kom de fram till porten och Romero öppnade den försiktigt. Mannen från skogen som var en vanlig man sa att det var bäst om de gick utan honom eftersom han var mycket större än dom och kunde bli upptäckt lättare. Romero och hans vän gick in själva till palatset. Eftersom de hade bott där en gång i tiden hittade de nästan överallt, så det var inte svårt för dom att hitta till rummet där korset fanns. korstet var förstås i kyrkan där det ståd många vakter  som vaktade den. Men det var lätt för dom att ta sig förbi vakterna eftersom de var så små och vakterna var jättar. Romero tog snabbt upp en sten han hittade på glovet och kastade den på ena sidan av väggen. Då vände sig alla vakterna om och tittade ditåt. Snabbt sprang Romero fram och hämtade korset men precis då vände sig vakterna om och såg honom. Romero och hans vän började springa mot porten med massor av vakter efter sig.

Mannen från skogen hade tänkt ut en plan ifall De skulle bli jagade av vakterna. han hade tagit lite småstenar han hittat och lagt dom vid en sluttning som gick rakt ner mot palatset. Så när Romero och hans vän sprang förbi rullade han ner stenarna på vakternas fötter så de halkade omkull och de kunde smidigt ta sig därifrån.

Nu var de äntligen på väg hem till sitt folk igen. När de nått skogen där de hittat mannen så frågade Romero ifall han ville följa med dom och leva bland deras folk. Men mannen sade att han ville bo i skogen för sig själv. Romero försökte övertala honom men det var omöjligt. Sorgsna gick de hem till staden men äntligen hade de fred igen och levde lyckliga i alla sina dagar.