En 24 timmars tripp med kaos och Ove

Dagen började med att Ove och jag skulle åka upp på stan för att jag skulle spela saxofon. Han muttrade bara på vägen in eftersom att vi åkte KOLLEKTIVT. När Ove skulle betala och fick reda på priset tänkte jag att denna dag var förstörd. Ove betalade 20kr för att få åka in till stan i 25 minuter. Klagande och muttrandes över att det var dyrt och hårt att åka kollektivt var vi iallafall på väg. Bussen var av märket Volvo, visst var det svenskt men ändå; KATASTROF. Min privata spelning som bara var 20 minuter fick Ove snällt och stilla sitta utanför och vänta. När jag kom ut visste jag såklart inte om Ove hade gått runt och kollat men det ända han sa var att jag hade fört ett jävla oväsende. Mitt korta svar blev; Det kommer bli värre.

Nu hade vi 2,5 timmars paus. Jag visade honom runt i Örebro, inte mycket att se men slottet var väl okej men ett jädrans fuskbygge enligt Ove. Vet inte riktigt varför men Ove är Ove. Jag lyckades ialla fall göra honom lite gladare när jag visade honom affären Clas Ohlsson och alla verktyg  som fanns. Men denna glädje varade inte länge eftersom jag träffade Moa, en av mina bästa kompisar. En tradition eller en oskriven regel som finns är att vi minst en gång i månaden måste äta på restaurangen Saigon. Vietnamesiskt skulle vi nu äta. En tveksam Ove satte sig och tog emot den lilla lådan som innehöll wokade nudlar och kyckling. Han smakade ialla fall för att kunna klaga men inget klagandes kom. Han gillade det! När vi hade ätit upp , var vi nu glada och mätta. Då dök en annan orkester kompis upp på stan för att vi tillsammans skulle gå till orkestern. Jag skulle väl mer eller mindre vilja påstå att vi tillsammans är dom tre muskitöerna. Vi gör verkligen allt galet vi tänker på och vi skiter i vad andra tänker och tycker. Vi är ett tramsigt,flamsigt och ett super skönt gäng även när vi har en sur gubbe såkallad Ove bakom oss. Han höll ett ganska bra avstånd för att inte väcka uppmärksamhet. Denna Ove gick bara och muttrade för sig själv i något som lät som “dagens ungdommar, ingen ordning alls.”

Framme vid kulturskolan mötte vi upp övriga medlemar av orkestern. Glada och ivriga för att det var en ny termin med ett härligt gäng tågade vi in i Pelarsalen och började packa upp. Alltså den minen Ove gav mig när han hörde alla som började blåsa i sina instrument. Det fejset. Skrattandes gick jag och satte mig på min plats och såg Ove sitta högst upp och blängde på dirigenten. Han tänkte väl något i stil med “Ingen ordning på dessa människor nu förtiden” I pausen mutade jag honom med att om han var snäll skulle han få inspektera och fixa vårat uthus och garage. På ett bättre humör började nästa del och nu satt Ove bredvid mig. När han fick se alla dessa krumelurer, teckan och noter som fanns på papprena jag hade framför mig blev han tyst i minst 10 sekunder. Jag förklarade att dom betydde något och att man följde dom i en viss ordning, då tror jag han tyckte lite mindre illa om mig och min hobby.

Orkestern var slut och dags för mig att åka hem med buss. Jag erbjöd mig att betala Oves biljett som kostade 32 kr men han sa nej. Han tillade att det var ju inte mitt fel att det så jävla dyrt att åka buss. Nu var denna dagen slut så det kändes det ändå som att Ove kanske skulle kunna bli min kompis men det var tur att jag inte sa det högt.

Dagen därpå efter skolan hade jag träning, dags för kollektivt och samma gnäll som dagen innan. Det blev ju inte bättre när vi kom ut från omklädningsrummet. Gustavsvik höll på att renovera och bygga ut äventyrs delen. KAOS!

 Jag fick mer eller mindre dra honom ner till hörnet där vi samlas. Detta var en torsdag vilket innebär ett 2 timmars pass med ett fyspass följt av ett simpass. Vi var ute och som vanligt innehöll det mycket löpning och andra fysiska övningar. Ove stod och bevakade oss i max 10 minuter innan han försvann. Jag kan tänka mig att han gick in för att inspektera kaoset. Såklart hade personalen spärrat av området men Ove är Ove och struntade i det. Jag förmodar att han gick runt och kommenterade och kritiserade byggarna, om det nu fanns några.

 

Vi simmade i ca 1,5 timmar och passet slutade på ca 4-5000 meter. Jag hade knappt kommit upp ur bassängen förrens Ove stod där och frågade saker som; vad betyder dessa starttider, varför jag simmar och vad är det här med farter. Jag orkade faktiskt inte svara så jag sa bara kort och enkelt; Du Ove gå ut och kolla så att alla bilar har betalat för parkeringen och glöm för allt i världen inte att anteckna registrerings numrena. Det tog inte många sekunder förrens han var utom synhåll och jag skulle gissa att han faktiskt var ganska glad efter en 24 timmars tripp med kaos och Moa.