Ove på besök.
När Ove fick höra att han skulle hänga med mig en vecka blev han väldigt sur. "Vad ska jag göra hos en tonåring? Dom gör aldrig vettiga saker!" Men jag skulle visa honom motsatsen. Vi hämtade upp Ove vid tågstationen, i en Saab såklart.
Ove såg inte glad ut, redan på första dagen hade jag dragit med honom på min innebandy träning. Vi visste båda om att han inte gillar folk och att springa runt i onödan, men jag visste också om att han gillar ordning och reda. Jag berättade för Ove att sporten krävde en domare som såg till att man spelade efter reglerna och då lös han upp. Det skulle nog bli en bra kväll i alla fall, och det blev bara bättre när vi kom fram och han fick reda på att han slapp dom "löjliga" klubborna. Träningen började och Ove stod vid sidan om och blåste i sin visselpipa, han hade faktiskt ett leende på läpparna vilket jag trodde skulle ta mycket längre tid att locka fram efter vad jag hört om honom. På vägen hem ville Ove veta mer om sporten så jag berättade allt jag kunde.
-VA!? Ska vi kasta bort 90 minuter av våra liv? Det var det dummaste jag hört.
Men Ove lugnade sig lite när han fick reda på att det var en paus i mitten i matchen. Mot Oves vilja gick vi upp och satte oss i tvsoffan perfekt timat till avspark. Leendet som fanns på Oves läppar vid träningen var helt borta, inte ens när Sverige gjorde matchens första mål blev han glad. Jag kanske inte kunde bevisa för Ove att vi inte slängde bort 90 minuter, men då hände det. Domaren hade missat att en av Österrike spelare tog med handen i sitt eget straffområde och då blev det liv i Ove, fast inte på ett bra sätt. "Det var det värsta, ska inte en vuxen människa kunna göra rätt?! Inte ens när dom får pengar för det!" Det var inte slut där, när Ove fick se en bil som stod vid sidan om som reklam var den här kvällen förstörd. Det var en Toyota.
Efter gårdagens fiasko tänkte jag i alla fall avsluta veckan på topp. Jag hade fått reda på att Ove gillade matte, så därför bad jag Ove hjälpa mig med min matteläxa. Jag skulle visa Ove att det fanns lite vett i mig i alla fall. Vi satte oss vid mitt skrivbord och jag började med att fråga varför han gillade matte så mycket. Svaret var inte längre än så här: "Det var det ända ämnet jag förstod mig på när jag var i din ålder." Det räckte för mig och vi började med läxan. Vad jag inte hade berättat för Ove var att vi var tvungna att göra det på en sån här "ajjpad", men gjorde inte så mycket. Även fast Ove mer eller mindre hatade sånna här uppfinningar ville han lära sig hur dom fungerar. Tiden gick jätte fort och läxan var slut, det var dags för Ove att åka hem. Det var blandade känslor, det skulle bli skönt att slippa hans negativa ton hela tiden men jag kommer ändå sakna honom. Vi följde med honom till tåget och såg honom åka iväg med det.
Jag får känslan av att Ove kanske vågar komma tillbaka för ett besök till, Edvin. Du hade gjort dina efterforskningar och visste hur du skulle hantera honom. Det kan han inte ha missat!
SvaraRadera