Surgubben Ove

När Ove följde med mig hem på Onsdagen sa han inte så mycket, han gick lite i förväg med en bitter min medans han grävde i fickorna på sina blåa kostymbyxor. Han var uppenbarligen inte glad över att tillbringa en vecka med mig. Han var heller inte glad över att han nu skulle missa sina dagliga inspektionsrundor borta i bostadsområdet. Han gjorde det klart för mig under de första 5 minuterna av promenaden hem. När jag sen svarade att han kunde inspektera hemma hos mig nickade han lite lätt och sa “Jo jo..”. Och sen pratade vi inte mer om det.

Den första aktivitet jag hade tänkt att Ove skulle vara med på var Taket, en kristen ungdomsgård i Lundhagskyrkan i Hovsta. Just ordet kyrka hade Ove uppenbara problem med. När jag seden nämnde att den var en frireligös kyrka sa han att “Nej nu fan får det vara nog!” Sen gick han och satte sig vid köksbordet med en kopp kaffe. Att pappa körde en Ford var han inte heller glad över och först vägrade han sätta in fot i bilen, eller som han uttryckte sig, “amerikanskt billigt massproducerat skit!” Men efter lite övertalning klättrade han in i backsätet med en min som om han just luktat något riktigt illa. När vi kom fram till Taket fick vi reda på att det var tema: spexkväll, och att alla skulle samlas i kyrksalen. Ove satte sig längst bak, skylde på att han var trött och hade ont i huvudet, och därför inte orkade sitta med mig. Jag tänkte inte mer på det men jag tror nog att jag såg han le ett par gånger under kvällen.

På Lördagen hade Frida och jag bestämt oss för att åka till IKEA och sen gå till godisaffären som ligger vid blomsterlandet. Såklart åkte vi buss dit men det var Ove inte så glad över. Han var redan på dåligt humör eftersom en av våra katter tydligen hade hårat ner hans kostymbyxor. OCH över att han varit uppe sen kl.06.00 påklädd och klar men fick sen sitta och vänta på mig om inte var klar förens klockan 1. Så att sen behöva sitta på en packad buss med småbarn springandes hit och dit och med en ventilation som inte fungerade, så var Ove minst sagt upprörd.

Det ända nöjet han hittade med att gå runt inne på IKEA var att gå runt och inspektera att allt hade låg på sin rätta plats. Medans Frida och jag gick omkring i de färdigdesignade rummen och köken och planerade hur våran framtida lägenhet skulle se ut, fnyste bara Ove åt de vita panelerna och spillsäkra sofforna.

När jag sen ville ta en bild med Ove vid IKEA-skylten vägrade han. Han ville inte vara med på samma bild som “detta lurendrejarföretaget!”. Så det fick bli en bild på bussen hem istället.

Efter allt detta vägrade Ove åka någonstans med mig. Han ville inte åka med mig till min spelning, eftersom han ansåg att steel-pan inte var inget mer än “sönderbankande kastruller som lät onödigt högt!” Han ville inte heller följa med mig till scouterna, varför sa han faktiskt inte. Men när jag kom hem den kvällen hittade jag honom i garaget. Ove hade städat ALLT. Han hade sopat golvet, slängt skräpet, sorterat verktygen, hängt upp sågarna, ställt undan färgburkarna och staplat veden. Det såg faktiskt riktigt bra ut. Och det sa jag till honom också, men då fnyste han bara och svarade “Var sak har sin plats.”

Vi pratade inte mycket under resten av veckan, det var uppenbart att varken han eller jag gillade varandra. Men under tisdagseftermiddan när jag kom på att jag bara hade 2 bilder gick jag ut till garaget där Ove hade tillbringat större delen av veckan och försökte förklara att vi måste göra någonting åt detta, för annars skulle min svenskalärare bli rasande. Tillslut gick Ove med på att gå på en promenad, men han förstod ändå inte varför just HAN var tvungen att vara delaktig i att göra min lärare nöjd. Jag försökte förklara men gav upp, jag orkade inte med denna surgubbe längre. När vi kom fram till en kohage stannade Ove.Han stod där helt tyst och bara tittade ut över hagen. Vi båda stod där en bra stund och bara tittade. För en gångs skull bråkade eller grälade vi inte. Han hade djupa rynkor i pannan och såg ut som om han funderade på något, sen skakade han på huvudet och vände sig om och sa "Ja verktyg har ni så det räcker och blir över."