Fordonsjävlar

Stör ni inte er på när man kommer bakom husvagnsbilar och traktorer, som kör väldigt sakta. Speciellt under långa sträckor. När man ska köra om husvagnen så måste man åka ut på andra vägfältet för att titta om man kan köra om dom, p.g.a att de är väldigt breda. Dessutom när det kommer väldigt mycket avgaser som tar sig in i bilarnas ventillationssystem. Ett annat exempel på hur irriterande det är när man är på en enfilig väg bakom en bilist med husvagn. 

De borde göra speciella vägar för de som kör bil med husvagnar eller så monterar man dit varmlufts ballonger så att man slipper se odågorna. Der vore ju väldigt effektivt, men också väldigt orealistiskt. 

Tyvärr blir vi ändå tvungna att köra bakom dessa odågor och deras externa förvaringar för onödiga mängder bagage och andas in deras förgiftande avgaser. 

En nådig crush

Det är sista veckan på högstadiet och jag har ännu inte vågat berätta för min tonårskärlek att jag har varit störtkär i honom sen första terminen i sjuan. Att jag varje femminuters-rast skyndat mig till cafeterian eftersom att jag vet att han passerar där efter varje lektion, bara för att se hans underbara leende och vackra kristallblå ögon.

Men det slutar ju alltid med att jag kommer tillbaka till tankarna om rädslan för vad andra ska tycka. Att idealet är att killen ska bjuda ut tjejen och inte tvärtom. För visst hade det väl varit en skam om jag hade bjudit ut honom på balen. Så det slutade med att jag hellre gick ensam med tjejkompisarna och led av synen när han dansade tryckare med skolans snyggaste och bitchigaste tjej än att sätta mig i den positionen då jag antagligen hade blivit utskrattad inför hela skolan.

För det första, varför har samhället kommit med idealet om att det är killen som alltid ska ta första steget? Idealet är att killen ska bjuda ut tjejen men hade du som tjej tagit dig i kragen och bjudit ut killen så hade folket sett dig som en dåre.

Vad jag vet så skulle jag vilja att människor börjar bryta normer och ideal vilket skulle göra samhället mer jämställt. Kvinnorna skulle då ta mer plats och männen skulle backa undan från sin tron som de verkar tro att de sitter på.

Men kanske så är det värt det, att ta steget för att möta hans kristallblå ögon.

Ove besöker Hannes

Jag valde att Ove och jag skulle äta pizza i helgen. Pizzan var beställd från Hovsta grillen för att jag själv tycker de gör goda pizzor. Det första Ove ogillade var priset, det var galet att lägg 65 kronor på en brödbit med lite ost och tomat tyckte han. Dessutom tyckte Ove att det inte var riktig mat och att han mycket hellre hade ätit en portion köttbullar och potatis eller nått annat svenskt. När Ove tog en tugga av pizzan såg jag direkt att han inte gillade smaken. Jag sa till han att pizza var en populär rätt nuförtiden men han vägrade att lyssna. Det slutade med att jag fick äta resten av pizzan själv.

Ove fick också följa med mig till golfträning. Så fort vi började närma oss golfbanan började Ove bli väldigt negativ. Han fattade inte vad som var meningen med att stå och slå på en boll med en klubba, det var inte så att man skulle han nytta av det senare i livet sa Ove. Dessutom skulle man stå och träna i flera timmar, bara en massa slöseri med tid menade han. Värre blev det när han förstod hur mycket pengar utrustningen kostade. Man skulle ha de senaste klubborna, fräschaste golf bollarna och nya peggar hade Ove förstått. Många tusen lappar som man kunde lägga på viktigare saker, t.ex sätta in de på banken sa han.

Den sista grejen med Ove var att han skulle följa med mig på vägen till skolan, alltså på min moppe. Ove var väldigt skeptisk till det eftersom han visste att skolan bara låg någon kilometer bor och tyckte att man lika gärna kunde cyckla den biten. Tillsist gick han med på att följa med och det var bara på vilkor att jag absolut inte fick köra fortare än 30 eftersom Ove såg att det var en klass två moppe. Rätt ska vara rätt tyckte han. Jag som ville köra i 55 fick alltså inte det då han hotade med att kliva av ifall jag inte lyssnade. I nerförs backen var jag dessutom tvungen att släppa på gasen helt och istället bromsa eftersom han tyckte att det gick lite för fort. Hela resan gnällde han om moppen innan vi tillslut kommit fram till skolan.

Ove besöker Emma E

När jag bjöd hem Ove var jag jätte nervös. Har hört väldigt mycket om Ove att han är väldigt kräsen och perfektionist. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad han gillade, vad hans favoriträtt är, jag visste inget. Det ända jag ville var att han skulle trivas. Det första jag gjorde var att bjuda Ove på lövbiff och pommes. Det är även en favorit rätt hos mig. Jag fick känslan av att Ove gillade köttet väldigt mycket men inte pommesen. För Ove har berättat för mig att han oftast äter kött och potatis, för enligt han är de "vanlig mat".

För att göra allt mycket lyxigare så bjöd jag Ove på blåbärspaj. Jag kände för att göra något speciellt eftersom det var Ove som kom eller hur? Ingen vanlig gäst. Han uppskattade de mycket men tyckte att de var överskattat det var ju trottsallt inte som de "brukar" vara.

Jag tog med mig Ove till träningen. jag tränar gymnastik och eftersom man kör volter som är lite “riskabla”. så var Ove väldigt orolig och frågade konstant om varför man gör sådana volter, att man ger sig i detta. jag svarade bara prova och se. så kommer du förstå mig. Ove var tvär säker på att detta var en ligg sport  och längtade mer  efter kött och potatis där hemma.

Helgen med Ove har varit bra och jag känner  att jag har kommit honom  mycket närmare.

Ove besöker Frida

I fredags fick jag efter många om och men med mig Ove till våran ungdomsgård i kyrkan. Ove hade redan från början bestämt sig för att detta minsann var en urbota dum idé och stirrat surt ut genom fönstret hela vägen dit. Och inte blev det bättre när det första han gjorde var att ta en inspektionsrunda i köket och fann att vi blandar kaffesorter och han blev ganska irriterad när han fick höra att det ibland även blandas i julmust i kaffet.

-Att ni ungdomar inte ens kan brygga ordentligt kaffe längre!, fräste han irriterat.

Jag himlade med ögonen åt honom och sa att det var väl inget fel med att prova nåt nytt men då blev han bara ännu tjurigare och svarade att det minsann inte var något som helst fel på vanligt, oblandat kaffe. Jag förstod att det inte var någon idé att diskutera saken och tog istället med honom in till kyrksalen där andakten skulle börja.

På lördagen bestämde jag att Ove skulle få följa med mig ut till Marieberg. Ove, som tydligen vaknat på helt fel sida, tyckte inget vidare bra om idéen och ville hellre stanna hemma. Första felet på min plan för dagen var ju givetvis att vi skulle behöva åka kollektivt med bussen. 

- Ingen vettig människa tar väl frivilligt bussen när man dessutom har bil?! protesterade Ove irriterat. När jag sedan påpekade att pappa, redan innan Ove gått upp, hade åkt iväg med bilen mumlade Ove något ohörbart och drog sedan motvilligt på sig skorna. När vi kom fram blev han på ännu sämre humör, vi gick nämligen av vid Ikea. När Ove i 10min muttrat och klagat över allt skit Ikea sålde och jag avbröt honom med att påminna honom om att det inte ens var Ikea vi skulle till så blängde han surt, först bort mot Ikea och sedan på mig, som trött på hans tjat blängde tillbaka. Vi insåg båda två att om det fortsatte på det här viset skulle detta nog komma att bli en lång dag.

Trots den dåliga starten så blev dagen ändå helt okej efter att vi gått runt i olika affärer ett tag. För att få lite omväxling mot de andra affärerna tog jag med Ove till ToysRus. Ove var inte det minsta imponerad över dagens leksaker. Han tyckte att barn nuförtiden är alldeles för bortskämda med sånt här skräp och tog upp en plastförpackning som innehöll en leksaksmobil, bilnycklar och något som vi tror va ett plastkörkort. Jag kunde inte annat än hålla med honom. Senare gick vi till godisaffären och köpte chokladpopcorn som Ove till min förvåning inte kritiserade, till skillnad från allt annat som fanns i affären. Inte för att han någonsin skulle säga att han tyckte om dem högt, men jag såg allt den positiva förvåningen i hans ansikte efter att han skeptiskt gått med på att smaka ett. Och när jag senare, efter att jag tagit farväl av Ove, kollade i påsen och såg en tydlig minskning av popcornen log jag för mig själv.

Ove på besök hos Adam

Ove fick hälsa på mig en dag i mitt hem. Vi läste läxa, vi spelade dator och han sov i min säng. Egentligen ville jag inte ha besök men det blev ganska trevligt ändå.

Vi började med att läsa lite läxor. Det tyckte Ove var roligt för att det handlade om moped och han gillar motorfordon. Han frågade om jag kunde mycket om motorer. Jag svarade att jag inte kunde så mycket men att han kunde lära mig. Först fnös han och rynkade lite på ögonbrynen. Tillslut gav han med sig. Han lärde mig en massa saker som jag inte hade nån aning om. Men han berättade också en del om saab. Då sa jag att jag inte skulle ha någon saab. Han blev sur och vi började prata om datorer istället.

Ove frågade mig om datorer och eftersom jag kan ganska mycket så hjälpte jag honom att förstå. Han sa att han hade köpt en sån där Ipad, men dom kunde man ju inte ens starta "Jäkla försäljare" surade han.

Sedan försökte jag visa honom hur man använde en Ipad. Han var väldigt skeptisk först men efter ett tag gav han med sig. Det trodde jag aldrig att han skulle göra. Men när Ove själv testade Ipaden gick det inte lika bra. Han fattade inte touch-screen på Ipaden. Så jag fick ta allt från början. Sedan visade jag min dator. Då blev han mycket fundersam. Först frågade han varför jag hade två skärmar. Sedan varför mina andra saker till datorn lös. Jag anstränhde mig inte ens till att svara, han skulle ändå inte förstå. Efter en stund sa Ove att han ville inspektera min säng. Jag förstod att han ville sova, så jag förde honom till min säng så la han sig.

När Ove la sig i sängen började han prata igen, eller snarare mumla. "För mjuk madrass" Men jag brydde mig inte ens längre så jag slutade lyssna på vad han sa.

Jag tycker att Oves besök hos mig gick bättre än jag trott. Han förstod sig inte på mig i vissa ämnen. Men för det mesta var han ganska munter. Han sa bland annat att maten smakade okej vilket är ett bra betyg från honom enligt mig. Ove fick dock aldrig träffa resten av min familj. Då kunde det blivit en helt annan historia.

Ove

Jag bad Ove hjälpa mig med ett par tal i matteboken, vilket var ett bra val eftersom han har så enkelt för siffror. Med Oves hjälp gick det fort och jag förstod mer i slutet än vad jag gjorde i början iallafall. Dock tyckte Ove att det var en "börda" att lära ut till mig, att jag inte förstod någonting och att det slösade hans tid när han var tvungen att berätta om allting från början pga hans svåra ordval och svåra förklaringar. Jag protesterade när han försökte gå från bordet där vi satt mittemot varandra med matteboken emellan oss, vad hade han annars att göra? Han skulle vara med mig ett tag och han visste inget annat han kunde göra ändå så han kunde lika gärna sitta kvar och lida igenom lite mattetid tillsammans med mig.

Efter en timma av siffror som snurrade i våra huvuden och ett köttbullepaket med frysta köttbullar som tagit slut så hade jag äntligen gjort dom där 50 talen som jag lovat mig själv att göra innan jag somnade den kvällen. När alla böckerna var bortplockade så passade min lillebror Sixten på att hoppa upp på samma stol som Ove satt på, satte sig i hans knä och drog i hans näsa. "Ungjävel.." Hörde jag honom muttra innan han gick runt bordet och satte sig bredvid mig istället. Sixten sprang efter honom och drog honom i armen tills Ove motvilligt iprincip var tvungen att gå med för att inte armen skulle hoppa ur led. Tillsammans gick de ner till vardagsrummet och tittade på barnkanalen tillsammans.