Ove

Jag bad Ove hjälpa mig med ett par tal i matteboken, vilket var ett bra val eftersom han har så enkelt för siffror. Med Oves hjälp gick det fort och jag förstod mer i slutet än vad jag gjorde i början iallafall. Dock tyckte Ove att det var en "börda" att lära ut till mig, att jag inte förstod någonting och att det slösade hans tid när han var tvungen att berätta om allting från början pga hans svåra ordval och svåra förklaringar. Jag protesterade när han försökte gå från bordet där vi satt mittemot varandra med matteboken emellan oss, vad hade han annars att göra? Han skulle vara med mig ett tag och han visste inget annat han kunde göra ändå så han kunde lika gärna sitta kvar och lida igenom lite mattetid tillsammans med mig.

Efter en timma av siffror som snurrade i våra huvuden och ett köttbullepaket med frysta köttbullar som tagit slut så hade jag äntligen gjort dom där 50 talen som jag lovat mig själv att göra innan jag somnade den kvällen. När alla böckerna var bortplockade så passade min lillebror Sixten på att hoppa upp på samma stol som Ove satt på, satte sig i hans knä och drog i hans näsa. "Ungjävel.." Hörde jag honom muttra innan han gick runt bordet och satte sig bredvid mig istället. Sixten sprang efter honom och drog honom i armen tills Ove motvilligt iprincip var tvungen att gå med för att inte armen skulle hoppa ur led. Tillsammans gick de ner till vardagsrummet och tittade på barnkanalen tillsammans.