måndag 26 augusti 2013
Flickan utan mamma
Det är jag som är Maja. Jag är 12 år och bor fattigt med min ensamstående pappa. Min pappa är alltid upptagen och har aldrig tid med mig, han är skogshuggare och kommer bara hem för att sova. Jag känner mig ensam. Min mamma dog när jag var 5 år, så jag känner inte henne så bra. Pappa vill inte att jag ska prata om mamma, han är helt tyst när jag pratar om hur mycket jag vill ha tillbaka henne i mitt liv. Det var mycket bättre när mamma levde. Pappa var lycklig, jag var lycklig, vi var lyckliga.
Pappa ska gå till jobbet. Han måste jobba varje dag så vi har råd med mat. Han är ute nu, jag sitter ensam vid matbordet och tittar mig omkring. Skulle det vara annorlunda om jag var borta? Skulle pappa sakna mig? Bara gud vet.
Klockan börjar närma sig elva. Jag funderar på att gå ut i skogen för att få lite luft, rensa mina tankar. Jag tar undan maten och tar på mig min jacka. Det är månligt ute, luften är kvav och det känns som att det ska börja regna. Jag går in i skogen. Efter ett tag stå stannar jag till, jag ser ett par fåglar flyga österut. Tänk om man hade vingar, då kunde man flyga vart man ville. Jag tittar åt sidan och ser en röd tygbit sticka fram bakom en sten. Jag funderar om det kanske kan vara rödluvan? Men jag vet att det bara är en sagoperson, det finns inga udda väsen i den här världen. Jag smyger mig fram för att se vad det kan vara. Till min förvåning ser jag en gammal tant med en röd kappa. Det ser ut som en äldre version av rödluvan, jag frågar hur hon mår. Hon ser helt förskräckt ut. Den gamla damen säger att hon kommer från en by som tydligen kallades för ”Poozer”. Jag frågade vart det låg och hon svarade med en darrig röst att det låg långt bort vid fjärrands land. Jag hade aldrig sett en så konstig gammal tant, men för att verka artig så frågar jag om hon behövde hjälp med någonting. Den gamla tanten sa att hon hade tappat bort sitt trollspö, jag tänkte att hon kanske var helt knasig men jag hjälpte henne ändå. Tillslut kom tanten springandes, hon hade hittat sitt trollspö. Hon undrade vad jag önskade mig för någonting och jag svarade ” min mamma ”. Ett starkt ljus bländade mina ögon och innan jag visste ordet så såg jag min mamma och pappa, jag sprang till dom och gav dom en stor kram. Nu är vi en stor ända lycklig familj igen, tack.
Etiketter:
filippa calais,
Svenska
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar