Alicia i underlandet

Det var en gång en lite flicka som hette Alicia. Hon skulle gå till sin mormor och hon skulle plocka en korg med blåbär innan hon kom, för hennes mormor skulle baka en blåbärspaj som dom sedan skulle äta.

Alicia tog med sig sin korg och gick ut i skogen och började plocka blåbär. Efter en stund så var hela korgen full och hon reste sig upp för att gå till hennes mormor, men då kommer det en vit kanin med svart hög hatt skuttande förbi.

Alicia blev nyfiken och släppte korgen så att några blåbär trillade ur och sen följde hon efter den underliga lilla kaninen. Till sist såg hon kaninen skutta ner i ett stort svart hål i marken. Alicia satte sig på knäna och lutade sig fram för att kunna se ner i hålet som kaninen hoppat ner i. Plötsligt tappade hon balansen och föll hjälplöst ner i det stora svarta hålet. Alicia föll längre och längre ner.

Hon öppnade ögonen när hon kände något under sina fötter. Alicia började titta runt men kände inte igen sig så den första tanken hon fick var att ifall hon gick runt lite så kanske hon skulle känna igen sig eller träffa på någon och be om hjälp.

Men den lugna känslan i Alicia var nästan borta och hela hennes kropp var fylld av panik. Från att gå till att springa med gråten i halsen. Alicia tvärstannade och föll ner på knäna och tog händerna för ansiktet och började gråta.

Plötsligt blev hon iskall i kroppen och kände att någon tittade på henne, hon tog ett djupt andetag och tog bort händerna och tittade upp.

Först såg hon bara ett stort vitt leende och sedan en mörk grå katt med svarta ränder på ryggen, Katten började prata med Alicia.

Alicia lyssnade hela tiden på vad katten sa och det hon fick veta om katten var hans namn och hans namn var Támmy. Támmy började gå längs en lila lysande väg som inte fanns där innan. Alicia blev nyfiken och följde efter och lyssnade på allt Támmy berättade.

Efter en stund så kom det tre hus, ett i halm, ett i trä och i ett i murbruk. Då frågade Támmy Alicia ifall hon hade hört sagan om de ``Tre små grisarna´´.

Alicia såg ut som ett frågetecken och svarade att hon aldrig hört om någon, saga men att hon visste vad det var. Támmy började berätta sagan om de ``Tre små grisarna´´ och det började precis som alla andra sagor.

Det var en gång tre små grisar som skulle bygga var sitt hus.

Den första lilla grisen byggde sig ett hus av Trä.

Han brydde sig inte om att vara rädd för vargen.

Den andre lille grisen byggde sig ett hus av halm.

Dunk! Dunk! Han satte samman bräder och spikade i dem.

Han var inte heller säskilt rädd för vargen.

Den tredje lille grisen byggde sig ett hus av stenar och murbruk.

Han lade på ett tak av tegel och satte i en dörr av tjockt trä.

Hans hus blev verkligen stadigt.

Han kände sig mycket nöjd med sig själv när han var klar.

Vargen fick höra talas om de tre små grisarna. En dag kom han för att äta upp dem.         De tre små grisarna blev mycket rädda och skyndade in i sina hus. Först knackade han på dörren av halm och ropade:

"Goddag på dig lilla gris. Får jag stiga in"?

"Aldrig i livet", svarade den lille grisen.

"Öppna"! skrek vargen.

"Nej", svarade den lilla grisen.

"Du kommer att få ångra dig", sa vargen.

"Jag tänker blåsa så hårt att ditt trähus rasar,

och sedan äter jag upp dig"!

Vargen blåste så hårt på halmhuset så att det rasade. Den lilla grisen sprang för livet tills han kom till det lilla huset av trä.

Hans bror hade sett när han kom springande,

och han släppte in honom genom dörren

och stängde den rakt framför nosen på vargen.

"Öppna dörren"! skrek vargen.

"Aldrig i livet"! svarade den lilla grisen.

"Det ska du få ångra", sa vargen.

"Jag tänker blåsa så hårt att ditt trähus rasar,

och sedan äter jag upp dig"!

Vargen blåste omkull huset så att trät for åt alla håll. De två små grisarna sprang det fortaste de kunde till det lilla huset av sten.

Deras bror släppte genast in dem och stängde dörren.

Vargen var andfådd och hann inte i kapp dem.

När han kom fram till det lilla stenhuset var grisarna redan inomhus.

"Öppna dörren"! skrek vargen.

"Aldrig i livet", svarade den lilla grisen.

"Då så"! vrålade vargen.

"Då blåser jag på ditt hus tills det rasar ihop,

och sedan äter jag upp er alla tre"!

Vargen blåste... och blåste...och blåste.

Ingenting hände.

Det lilla stenhuset höll, och innanför dörren stod

de tre grisarna och skrattade.

"Det ska ni få ångra", sa vargen.

"Nu klättrar jag upp på taket och tar mig ner genom skorsstenen".

De tre små grisarna skyndade sig att göra eld

i den öppna spisen medan vargen

ställde en stege mot väggen och tog sig upp på taket.

Han steg fram till skorstenen och gled ner i den...

"Hjälp! Hjälp! Jag brinner upp"! skrek vargen.

Med brinnande svans klättrade han upp i skorstenen igen.

Han skrek av smärta när han sprang in i skogen och försvann för alltid.

De tre små grisarna skrattade glatt.

De tog varandra i händerna och dansade av glädje.

De tre små grisarna ville inte skiljas åt.

De bodde tillsammans i det lilla stenhuset

och de hade alltid mycket roligt.

 

När sagan var slut så frågade Alicia ifall hon fick höra många sagor. Támmy sa att det bara blev tre sagor för sedan var det dags för Alicia att gå. De sagor Alicia fick höra var

Tre små grisarna, Guldlock och Törnrosa och sedan tog den lila lysande vägen slut och dom kom fram till en stor guld dörr.

Dörren öppnades och det var bara svart, Alicia frågade Támmy om när de skulle ses igen. Támmy sa att hon kunde komma tillbaka när hon ville, men att hon inte skulle följa efter små underliga kaniner i fortsättningen.  Och med det lämnade Alicia det hemliga landet och kom tillbaka till den vanliga världen. Hon vaknade upp bredvid sin korg och kom på att hon kanske somnat och hon kanske var sen till mormor. Alicia sprang fort till sin mormor med korgen i handen. Enligt Alicias mormor så hade hon inte varit borta länge och sen så satte hon i gång med blåbärspajen. Alicia tittade ut genom fönstret och såg det vita leendet tona bort och förstod att det inte var en dröm.