Pojken med brevet

Det var en gång en liten fattig pojke långt borta i fjärran. Han bodde i ett litet träskjul vid mynningen av en bäck. En dag, tidigt på morgonen hittade han ett brev i sin låda utanför skjulet. Det stod:

Hej kära ni!

Jag skriver detta brev åt er. Jag önskar att ni hittar mig så att detta brev når sitt mål. Jag är så ensam i mitt torn vid slottet.

Pojken förstod att det skulle bli en lång färd. Han hade vandrat så mycket men aldrig sett något slott. Pojken satte på sig sina trätofflor och började vandringen. Natt efter natt, dag efter dag.
Efter ett par veckors vandring stötte han på en liten flicka som satt på en sten och njöt av det varma solskenet.
-Vad är det för någon som sitter och latar sig? frågar pojken med mörk röst. Flickan vände sig om och stirrade honom rakt i ögonen med rynkade ögonbryn.
-Jag är ingen liten flicka! röt hon åt honom och ställde sig upp. Pojken backade undan och såg hon att hon förvandlades till ett troll.
-Vad är det?! sa pojken med rädsla i rösten.
-Ni skall dö! röt hon.
Han ställde sig på fötter och började springa mellan träden. Trollets fötter dunkade i marken och pojken ramlade då och då. Han tittade bakom sig och såg att trollet försvann bakom trädtopparna. Pojken stannade för att pusta ut lite.

Efter ett tag började han vandringen igen. Han kom till en bäck inne i skogen. ”Det är nog bäcken som jag bor vid”, tänkte pojken. Han stoppade händerna i vattnet och drack. Plötsligt såg pojken en svart plupp i vattnet. Den blev större och större. Till slut hoppade den upp ur bäcken och skvätte vatten runt omkring sig. Han gnuggade sina ögon och såg att det var en fé som började skjuta chokladbollar. Pojken kastade sig bakom ett träd och tänkte "vad ska jag göra?". Han tog fram en spegel ur bakfickan och vinklade den mot féen. Hon sköt en chokladboll mot spegeln när pojken sträckte fram den och chokladbollen studsade tillbaka på féen så att hon dog. 
Pojken reste sig upp och såg borgen ovanför trädtopparna. Han fortsatte sin vandring och efter några dygn kom han fram till borgen men hindrades av en flod som det forsade vatten i. Han undrade hur han skulle ta sig över floden. Pojken gjorde ett försök och dök i floden och simmade för kung och foster land. När han kom upp märkte han att han var ungefär 50 meter bort. Han gick in i borgen och bad en borgare om att få träffa prinsessan som hade skickat brevet. Vakten ledde honom till prinsessan. 
När hon såg pojken gick hon fram till honom och kramade honom.
Och så levde de lyckliga i alla sina dar.