Ove på besök hos Olle

Tidigt på måndagsmorgonen knackade det på dörren. Jag drog mig upp ur sängen och märkte genast att jag var själv hemma. Jag drog på mig kläderna som låg på golvet och sprang ner till dörren. Där på altanen stod Ove och inspekterade nybygget som min far gjort i sommar.

- Ser bra ut, sa han med vänlig ton. Lite dåligt konstruerat, men annars fungerar det väl.
- Kom bara in, suckade jag. Jag fryser.

Morgonen gick förbi fort utan att vi pratade så mycket. Innan vi skulle dra fick jag skäll av Ove bara för att han fick vänta i hallen. Jag hade tydligen sagt att det tog en kvart att åka moped till skolan, så när det var precis en kvart kvar tills jag började stod han i hallen. Själv brukar jag bli klar ungefär 10 minuter innan men då brukar det bli kanska stressigt. När vi anlände till skolan pustade han ut och sa att jag körde som en dåre. Jag skrattade bara när han sa det för jag tänkte på vad han skulle säga om han åkte bakom Gustav  eller om han hade hunnit säga något fören han var död.

Jag såg inte Ove mer den dagen, jag förlorade honom när jag öppnade mitt skåp. Han försvann säkert till byggarbetarna och klagade och höll på. Inspektera deras arbete och kommenterade minsta fuskbygge. Vid ett tillfälle på dagen såg jag honom stå vid det nylagda golvet vid cafeterian. Han låg nästan på golvet med ögonen så nära fogen att det såg ut som att han kysste golvet. Alla måste tyckt att han var knäpp där han låg. Innan skoldagen började jag nämnde jag att jag slutade klockan 15:00. Läraren lät oss gå klockan 14:50 för att hon skulle på ett möte. Så jag skyndade mig ut till moppen. Prick klockan 15:00 kom han gående mot mig. Du är sen flinade jag retsamt. Han kollade bara med en utdöd blick på mig.

När vi kom hem från skolan satte han sig vid köksbordet och jag kunde förutspå att han bara väntade på hans kaffe. Så jag frågade stor eller liten kopp. Stor! sa han med bestämd röst. Jag tog en av de stora kopparna och ställde i espressomaskinen. Det började låta ett surrande ljud från maskinen. Ove blev förskräckt. Vad tusan är det som låter, sa han mycket förvånat. Det är kaffemaskinen, svarade jag med en lugn ton. Vad är det för en konstig manick, frågade han surt. Jag sa inget. Jag ställde fram kopparna med kaffet i, en till mig och en till honom. Vad är det här? Varför är det skum på toppen? Smaka bara, sa jag lugnt. Han to en slurp av det heta kaffet. Jag tror att han blev glatt överraskad utan att han egentligen ville visa det.

Jag ställde undan det tomma kopparna i diskhon och gick in till sovrummet. Jag vet inte om jag hade en dålig dag eller att det var Ove som fick mig på dåligt humör men jag kunde inte komma på något som vi skulle kunna göra tillsammans. Tillslut reste jag mig upp och gick och hämtade gitarren. Jag satte mig och började spela. Efter ett tag började Ove klaga igen. Han ville att jag inte skulle spela något som kom ut igår sa han lite sarkastiskt. Bob Dylan sa jag med ett stort frågetecken. Han nickade och jag började spela "don't think twice it's all right". Jag tror att han tyckte att det lät bra en han kunde ju absolut inte berömma mig. Istället klagade han på min spelteknik och min nylonsträngade gitarr. Han var prångt inställd på att det skulle vara stålsträngad. Han började säga saker som att man var en mes om man spelade på nylon och då fick jag nog. Jag kommer inte ihåg vad jag sa men jag fick ett utbrott iallafall. Jag fick blackout.

Jag kommer ihåg att vi var sura på varandra så jag slog på tv:n när vi ändå satt i soffan. Paradise hotel hade precis börjat. Ove frågade för första gången med en försiktig röst vad det var vi kollade på. Det är en känd dokusåpa svarade jag tillbaka. Vad är det för något? Det är som en serie som inte är förutspådd. Vad handlar den om? Jag suckade otåligt, den handlar om en massa blonda personer som gör bort sig i tv, de är i ett hus och ska försöka hålla sig kvar i huset genom att spela spelet och vara falska mot varandra. Den som är falskast och håller sig kvar vinner en halv miljon kronor. Det var det sjukaste. Ja en halv miljon kronor är mycket pengar sa jag men blev avbruten. Nej det var handlingen jag menade, sa Ove. Det är ju inte bara skämmigt för deltagarna utan också för Sverige. 5 minuter klarade Ove att kolla på programmet fören han  slutade klaga, ställde sig up och gick. Jag har inte träffat Ove sedan den dagen.